Matten har dragit igång nu. "Matematiken ligger numera på matteA-nivå" fick jag höra innan jag började. "Det är på en apas nivå" sa syon. Isåfall är jag en jävligt dum apa eftersom jag inte förstår ett enda dugg. Det går inte att hänga med på föreläsningarna när man har borta så mycket grundkunskaper som jag har. Att be om hjälp funkar inte heller för jag förstår inte vad människorna säger. Jag ser munnarna röras men jag hör bara ett konstigt språk som inte går att tolka i min hjärna.

Just nu vet jag inte alls vad jag ska göra. Utan matematiken godkänd kan jag inte ta ut någon examen, och en utbildning utan examen är väl ingenting att ha? Kanske är det lika bra att stanna redan nu, innan jag slösat bort ännu mer tid och pengar. Det mest tragiska med hela är att jag inte känner att jag lärt mig något som jag kommer ha användning för. Hela utbildningen döps snart om till Projektledningsprogrammet eller liknande, och det var inte riktigt det jag vill bli. När läraren idag sa att hon gått igenom allting på föreläsningarna - VÄLDIGT grundligt och nästan löjligt lätt för många.. Ja. Då rann det sista av mitt lilla hopp ut.

Det finns ingen att skylla på, mer än mig själv, att jag inte förstår det resten av klassen förstår. Många måste även dom kämpa för att hänga med (tempot är insane) men för sådana som mig som egentligen inte skulle ha räknats som behörig, blir det i princip omöjligt. Detta hade jag ju kunnat räkna ut (ha ha..räkna ut..) innan jag började utbildningen. Men alla lovord om att det skulle vara så lätt, trots att jag förklarade hur dålig jag är på detta ämne, gjorde att jag fick för mig att jag hade en chans.

Jag verkar inte kunna nå ett enda mål i mitt liv. "Du ger upp såfort du stöter på problem. Du måste kämpa" Det är väl så antar jag. Jag är en quitter.

Över och ut.