Jag ska försöka att inte gnälla så förbannat över skolan, för jag ÄR glad att jag fått chansen att gå i skolan. Just nu är det bara lite mycket press. Det är inte som gymnasiet alls. På den tiden behövde jag knappt läsa några böcker alls. Man hade lektioner där läraren pressade in information medan man bara satt där och gäspade. Nu sitter man och biter på naglarna under föreläsningarna för att man inte förstår ett skvatt och man vill så gärna förstå! Man får en bok och sen förväntas man lära sig av boken. Har man frågor ska man ställa dom i något hitte-på-forum som ingen läser. Jag har mina stunder när jag överväger att hoppa av den här karusellen och gå tillbaka till mitt gamla jobb.. Men då tänker jag bara på mitt drömjobb och den feta inkomsten jag kommer dra in, om jag får min examen. (Fast det är ju också en jävla lögn.. Utbildning ger ju ingenting numera.)

Men, jag skulle ju inte gnälla så mycket. Det finns positiva saker också. Som när man klarat en tenta man trodde gått åt skogen eller när man faktiskt förstått något och kommer ihåg det! Eller alla roliga personer man lär känna. Det bästa är ändå sovmornarna. Klockan ringer inte 05.00 längre. Den ringer tidigast kl7 och man kan alltså se dom BRA tv-programmen på kvällarna utan att vara helt död morgonen därpå.

Jag fattar inte hur alla dom där spexfjantarna har tid, lust och ork att festa tre dagar i veckan eller starta en hatt-klubb, samla märken till sina fula overoller eller signa upp sig på en massa andra nördiga aktiviteter. Hur har dom tid? Hur har dom råd? Hur klarar dom tentorna?

Jag begriper det inte.