Idag är det jättefint väder ute, men jag tvingas sitta inlåst med matteplugg. Imorgon är sista tentan och jag känner mig apatisk. Räknade igenom en gammal tenta och fick 6p rätt. Det är ju godkänt, men jag behöver 8,5p för att klara kursen :(

Mår lite dåligt över att jag tvingas neka mina kära vänner som hör av sig och vill hitta på saker. I en hel månad har jag fått säga "nej, jag måste räkna matte" till alla som jag jättegärna hade velat träffa och umgås med. Dessutom känns det som att jag inte kommer fixa ett G på detta, och det är så surt när jag lagt ned så mycket tid och energi på det.


Usch och fy.

Hejdå.

Yepp. Jag frostade alltså av frysen för första gången sedan vi flyttade in. Det var vääldigt mycket is och det tog lång tid innan allt var borta! Efter exeperthjälp av fadern hämtade jag min hårtork för att speeda upp processen. Kokade även vatten och ställde in.

Ahh. Jag förtjänar fan en öl nu. Ja det gör jag.


Hejdå!

Härlig läsning detta, förstår jag? Jag skriver bara när jag är förbannad, trött, less eller allmänt nere. Varför ändra på det konceptet?

Dagens issue:
Min kära vän Sarah är med i Nelly Magasize i numret som är ute nu. Hon gav dem tillåtelse att använda en bild på henne som jag tagit men GIVETVIS har dom "glömt" att skriva dit vem som tagit bilden. De andra bilderna på samma sida har fått sina namn på ett liitet hörn men inte jag. Sånt där kan göra mig så sjukt ledsen och irriterad. Det må vara en liten bild och dom ser det väl som att Sarah skickat en privat bild till dem = de får göra som dom vill, men jag känner mig lite överkörd. 

Not fucking OK.

Men skitsamma. Jag fotar ingenting numera för att allt med skolan tar upp i princip all tid, och när jag inte har skolarbeten att göra så oroar jag mig för skolarbeten. Det värsta är att jag inte saknar att fota heller. För några år sedan fick jag rådet av en som jobbar i "branchen" att foto är en rolig sak att jobba med, men att klimatet är hårt och det enda som gäller är vassa armbågar. Jag har inga sådana och jag vill inte behöva bråka eller kliva på någon annan för att ta mig fram. Screw this.

PS. Kanske ska vara mer tydlig med att jag gav rättigheterna till sarah, men jag vet att hon sagt till dem om att skriva dit mitt namn. PS

Igår satt jag i en datasal på skolan och jobbade med en matteuppgift. Ett gäng moppepojkar (dom var säkert 25 men de såg sådär flottiga ut som bara moppepojkar gör, och de såg ut att ha kläder som deras mammor köpt åt dem i högstadiet) och var sjukt dryga. Särskilt en av dem, som inte bara var dryg utan också en styggelse för ögat. Han drog samma jävla skämt inför sina kompisar tusen gånger men ingen skrattade. Då testade han en gång till ifall någon inte hade hört. Fortfarande skrattade ingen.
Helt plötsligt får jag en plastbit (vet inte vad det var exakt) kastad på mig, av denna fula moppepojke. PIHIHI. Så jävla roligt var det. Men han blev tillsagd av någon att gå och hämta det han kastat, vilket han tillslut gjorde.

En såndär liiiten grej kan verkligen förstöra ens dag.

Hejdå.

Just nu kan en av mina kära vänner ha blivit mor för första gången :') Än har jag inte hört något som bekräftar detta, men jag är ganska säker på att hon/de befinner sig på BB. Jag håller tummarna att allt gått/går bra och att jag snart får höra från dom!

I övrigt då..

På matematik-fronten går det jättedåligt och jag känner mig som en lågbegåvad individ i jämförelse med övriga. Fick tillbaka projektledningstentan och blev glad men samtidigt lite besviken på resultatet. Jag klarade ett G, men kände kanske att jag borde fått mer. Jag hamnar alltid precis i mitten av G och VG. Känslan av att inte riktigt räcka till håller på att äta upp mig. Men jag antar att det har att göra med kursen från helvetet som vi har just nu. Ja, jag talar givetvis om den uttjade matematik-kursen, som idag trädde in i matematik C, D och E-landet. SÅ JÄVLA ROLIGT SÅ JAG VET INTE VAD JAG SKA GÖRA AV MIG SJÄLV!!

Nog om det. Matematik är inte värt att må dåligt över. Nej, istället tänker jag på allt roligt som kommer efter detta! Och sommaren. Och kläderna jag beställt. Och mina hemliga små låtsas-planer för framtiden.

PIHI!

Mutter mutter mutter..
Skulle beställa en klänning från halens igårkväll, men sidan fuckade ur vid kassan (givetvis). Sedan fick jag ett mail att beställningen inte gått igenom pga "orderfel. kontakta kundtjänst för hjälp". Så jag testade imorse och gjorde en ny beställning. Sidan funkade som den skulle men nu har jag istället inte fått någon orderbekräftelse!

Uhh. Jag blir lite less. Får jag kläderna eller inte?

Tenta imorgon förresten. Kul! Ser fram emot det. Jag ska ta med mig ett grönt äpple och en flaska LOKA, och bara myyyza. Eller? Nä. Jag tar med en energidryck som förmodligen är proppad med e-ämnen och knark. Något myzande blir det inte heller. Ordet slakt passar bättre in.


Hejdå

Det vore himla kul att testa och göra själv. Någon som vet hur man gör med dom där ramarna?
Tips plz!

Näää.. nu har jag nått mitt maximala diskutrymme i huvudet, tror jag. Hur mycket nya och obegripliga saker kan man trycka in i ett huvud på en månad? Koefficienter, ekvationer, formler, propotionellt och fan allt vad det heter. DET GÅR INTE IN MER! Jag viker mig. I fold. Jag kastar in handduken.

Just precis nu känns det väldigt trögt, jättetråkigt, obegripligt och sjukt jävla omöjligt att fixa detta. Försökte förklara för Emma här om dagen hur jag uppfattar matematik: - Det är som när man håller på att missa bussen och man ser hur alla andra som ska åka med den, redan står vid hållplatsen och ska kliva på. Du står i ögonblicket när du ska bestämma ifall du ska satsa järnet och springa allt du orkar mot bussen (kanske hinner du, men förmodligen inte) eller om du ska promenera hemåt igen.

Jag ger ju allt till 99% i den här horribla kursen, men tiden är så kort och alla begrepp och uträkningar som andra har liggandes i ryggsäcken har jag inte med mig.

Men, jag tänker såhär. Failar jag helt på denna kurs så har jag i alla fall gjort mitt bästa.
Mer kan jag inte göra.

Vad märkligt det är när man vaknar på morgonen av klockan, men man tycker aldrig att man somnade igår. Det känns som att man inte hunnit sova något fastän man har det. Det går tungt nu mina vänner.. Jag har 10kr kvar på kortet (krångel med csn), inte fått några betyg och nästa onsdag är det tenta.

Anyway. Idag är det bara matematik hela dagen i skolan. Vi ska göra en eller två labbar i excel (skjut mig) och sen har vi en massa tal vi ska räkna till imorgon. På söndag fyller brorsan år så jag hoppas jag hinner klart med allt så att jag kan åka och hälsa på honom.


Jaja. Det är bara att bita ihop och se glad ut. I mars börjar livet igen!

Hejdå!

Igår hann vi ikapp allt i matteboken. Hade det inte varit för Emma så hade jag suttit på fråga ett fortfarande.. :p Tack! :)

Om ett tag drar jag och J ner på stan och testar maten på Peppes tillsammans med ett gott sällskap. Ett spontant infall som jag uppskattar.

Tack till er, mina fina vänner, för era peppiga kommentarer ♥
Jag har tagit mig i kragen och öppnat matteboken ännu en gång. Tack vare min goda kamrat Emma Å, så lyser ett svagt litet ljus för att jag ska klara uppgifterna och tentorna. Idag har vi suttit hela dagen och räknat, och även om jag inte förstår hälften av allt som Emma förstår så är jag nöjd med min insats. Om jag failar så gör jag. Gör jag inte det så blir jag väldigt glad!

Nåja. Dags att sova igen så man orkar ännu en dag med potenser, procentenheter och allt vad det nu kallas.

Matten har dragit igång nu. "Matematiken ligger numera på matteA-nivå" fick jag höra innan jag började. "Det är på en apas nivå" sa syon. Isåfall är jag en jävligt dum apa eftersom jag inte förstår ett enda dugg. Det går inte att hänga med på föreläsningarna när man har borta så mycket grundkunskaper som jag har. Att be om hjälp funkar inte heller för jag förstår inte vad människorna säger. Jag ser munnarna röras men jag hör bara ett konstigt språk som inte går att tolka i min hjärna.

Just nu vet jag inte alls vad jag ska göra. Utan matematiken godkänd kan jag inte ta ut någon examen, och en utbildning utan examen är väl ingenting att ha? Kanske är det lika bra att stanna redan nu, innan jag slösat bort ännu mer tid och pengar. Det mest tragiska med hela är att jag inte känner att jag lärt mig något som jag kommer ha användning för. Hela utbildningen döps snart om till Projektledningsprogrammet eller liknande, och det var inte riktigt det jag vill bli. När läraren idag sa att hon gått igenom allting på föreläsningarna - VÄLDIGT grundligt och nästan löjligt lätt för många.. Ja. Då rann det sista av mitt lilla hopp ut.

Det finns ingen att skylla på, mer än mig själv, att jag inte förstår det resten av klassen förstår. Många måste även dom kämpa för att hänga med (tempot är insane) men för sådana som mig som egentligen inte skulle ha räknats som behörig, blir det i princip omöjligt. Detta hade jag ju kunnat räkna ut (ha ha..räkna ut..) innan jag började utbildningen. Men alla lovord om att det skulle vara så lätt, trots att jag förklarade hur dålig jag är på detta ämne, gjorde att jag fick för mig att jag hade en chans.

Jag verkar inte kunna nå ett enda mål i mitt liv. "Du ger upp såfort du stöter på problem. Du måste kämpa" Det är väl så antar jag. Jag är en quitter.

Över och ut.